Ridning i teori och praktik

Ett dygn består av 24 timmar, det vet vi alla. Men hur fördelar vi vår tid?
Allt vi gör tar tid, borsta tänder, tvätta sig, till synes enkla detaljer
men även de tar vår tid i anspråk. Det tar tid att leva, äta, sova,
precis varenda liten sak tar tid att göra. Om nu ett dygn har 24 timmar
vad använder vi dessa timmar till?

Av någon anledning verkar förmiddagens timmar räcka längre för mig.
Eftermiddagens timmar svischar förbi och jag tycker inte jag hinner nått.
Det kanske bara är jag som upplever detta fenomen att vissa timmar är
längre än andra.

Så ridning i teori vad är det för mig? Jo, ridning i teori är den tid jag
inte tillbringar i stallet, tex. nu sitter jag här och skriver och du läser!
Jag sitter vid köksbordet, var befinner du dig? Den tid jag tillbringar
här tillbringar jag således inte i stallet eller på hästryggen. Jag har
möjlighet att välja, jag gör ständiga val. Jag gör prioriteringar, alltså
sätter vissa saker före andra. Så förmodar jag att även du gör, du väljer
vad du vill lägga din tid på.

Min kära kusin Liz sa en gång att hon blev omkörd av en svart Saab cab.
Hon berättade om hur gärna hon ville ha en sådan, men i nästa andetag
konstaterade hon att ja, men egentligen kan jag ju köpa en sådan, om jag
säljer min gård. Njae, men just det kändes ju inte så lockande. Kontentan
blev att vi får lov att göra val. Hon valde att behålla sin gård i stället och
hon kände sig så nöjd med den tanken att hon faktiskt kunde välja bilen
om hon ville, men hon ville inte det, gården var viktigare. Jag vill med detta
säga att vi kan välja, vi kan titta på den tid vi har och välja vad vi vill göra
med den.

Själv blir jag lätt stressad, för det mesta numera helt utan orsak, att kunna
skynda sig har tidigare på något sätt varit en sorts merit. Och när man
skyndar sig och man har "flyt" det är en rätt härlig känsla. Tills man inte
har flytet utan man bara känner sig sliten och trött och ska hinna så mycket
som möjligt på så kort tid som möjligt. Stallkatten sa att när man inte har
tid att klappa stallkatten då är man för stressad. Det handlar om att stanna
upp, jag menar verkligen stanna upp och tänka igenom om man verkligen
vill det som man befinner sig mitt uppi.

Jag vill rida! Är det då det jag gör? En helt motiverad fråga tycker jag.
Jag har ställt den till mig själv många gånger, att sitta på hästryggen gör
i alla fall mig lycklig. Men om jag måste springa hit och dit fort, fort för
att hinna, hur mår jag då? Blir det en lycklig stund till häst för mig i detta
sinnes tillstånd, nej, min kropp skriker, mina sinnen kan inte möta hästen.

Min kompis Cicki berättade om en person som kom till stallet i flygande
fläng, sadlade och tränsade hästen, galopperade med hästen en slinga som
tog ca 10 minuter, ställde in hästen i boxen och åkte hem. Cicki tittade på
hästen efter dessa ritter och konstaterade att hästen liksom stod där i sin
box och undrade vad som egentligen hade hänt. Jag tror mig kunna förstå
hästens känsla, ägaren/ryttaren såg förmodligen på saken som så att hon i
alla fall motionerade hästen.

Som jag ser det så får vi lov att välja vad vi vill göra, vill jag studera ridning
i teorin så gör jag det, men jag gör det med full vetskap att det inte lär mig
att rida. Lära mig rida kan jag bara göra på hästryggen. Däremot skulle jag
kunna tänka mig att teoretiska studier skulle kunna bedrivas som ett helt
eget intresseområde skilt från ridningen eftersom det tar så mycket tid och
tankemöda i anspråk. Just nu, så är detta inte något alternativ för mig:

Mitt intresse för hästen är mer fysiskt, jag vill möta hästen, jag vill ta på hästen,
jag vill känna hårremmen, jag vill höra ljuden och känna doften av hästen.
Jag njuter av tanken på hästen som sätter sin mule intill mitt öra och drar in
doften av mig i sina näsborrar, oh, det ilar så härligt när han pillrar med mulen,
känslan när han blåser ut sin varma andedräkt på min hud, det är en speciell
stund för mig men framför allt, jag vill se hästen och jag menar verkligen se,
inte bara titta på. Jag vill möta hästen på en själslig nivå, en nivå där tid och
rum upphör att existera. Så när jag nu sätter mig upp på hästen så lyssnar jag
intensivt, vad säger hästen till mig.

Teorin i form av ord har en funktion för mig som ska försöka berätta för dig
som gjort valet att lyssna. Jag vill dela med mig av det hästar och människor
lärt mig, men jag vill nog påstå att det är antalet timmar i sadeln som kommer
att göra dig till ryttare. Jag vill förmedla kunskapen att lyssna på hästen, bästa
sättet är att få göra det med hjälp av hästen i stallet och på ridbanan. I det kan
en teori inte hjälpa till, då är det praktik som gäller. Jag kan ju inte veta vad
hästen vill förmedla till just dig, jag kan bara lyssna till att hästen vill förmedla
något. I det fallet känner jag att hästen alltid ger oss det vi behöver, men att
det inte nödvändigtvis är det vi vill ha.

Alla de ridövningar vi arbetar med är till för att något ska ske under ridpasset
då får vi något att förhålla oss till, men om vi inget gör så sker inget och då
får vi heller inget att förhålla oss till. Vad ska vi göra om inget händer? Ibland
har jag en upplevelse att människor är så stressade så att när de kommer till
häst vill de inte bli störda av att det händer något. Jag vill att du som läser detta
tar en stund för dig själv när du funderar över var du står i detta.

Hur ser din dag ut? Vad gör du? Och hur gör du det? Finns det något som
behöver ändras på? Vill du ändra på något? Försök att känna, jag ser på
den egna kroppen som ett instrument som berättar allt för dig om hur du
egentligen mår, lyssna på dig själv, det är min uppmaning idag till dig. Så
när du lärt dig det då kommer du att upptäcka mer som du börjar lyssna
på, lyssna med hela ditt väsen. Jag är övertygad om att det är det som hästen
vill och kan hjälpa oss med.

Ut och rid, lyssna, det kan bara hästen hjälpa dig med, ingen teori i världen
kan hjälpa dig med det. Gör, känn, upplev, ta sedan med dig detta in i hela
ditt liv. Vi ska undvika att splittra oss, när vi inte är hela fattar vi inte de goda
besluten som håller på sikt. När vi blir hela växer goda ting fram hela tiden,
nya insikter och nya alternativ.

Tillbaka