Quickfix är ett modeord som på något sätt ligger fint i munnen, ordet berättar
om förhoppningar att på något sätt lösa något på ett enkelt och energibesparande
sätt. Quickfix är att hoppa över flera steg i en process, så har jag förstått ordet.
Men tänk om det är själva processen som är kärnan och det viktiga, istället för
fokuset att "bli klar" för att kunna hoppa vidare. Tänk dig in i att istället ta ett steg
tillbaka och titta på vad du åstadkommit.

Quickfix blir för mig att göra något utan att själv förstå helheten.

Jag själv har lärt mig mycket denna sommar, jag väljer själv vad jag gör av de
upplevelser jag haft. Lärde jag mig något? Ja, det är helt upp till mig. Det är
krävande och inte alls roligt alla dagar. Att ta in kunskap "kostar". Det finns
sådant jag vill lära mig, roliga och intressanta saker som jag har omedelbar
nytta av. Så finns det sådant jag lärde mig av, som jag inte visste att jag behövde
lära mig. Det just de sakerna som kräver mest av mig. Då behövs viljebeslutet.

Mitt viljebeslut handlar om följande frågor
Vill jag lära mig, kan jag finna motivation?
Har jag något nytta av att lära mig?
Räcker mitt intresse till för att jag ska avsätta tid att lära mig?
Kan jag lära mig, har jag förmågan?
Vad krävs för att jag ska lära mig, kan jag skapa de optimala förutsättningar?
 
Tid är som jag ser det en faktor. Det är där Quickfix kommer in, förhoppningen om att spara tid.
Samhället vi lever påverkar oss, det kan vi inte undgå. Jag undrar vad handlar detta om att spara tid?
Spara tid för att fylla tiden med sådant vi vill göra, hinna med så mycket som möjligt. Och kanske
det också skulle kunna vara en orsak att slippa bestämma vad vi egentligen vill göra, slippa fatta beslut.

En man jag mött sa en gång att det finns de som kan mycket om lite och de som kan lite om mycket.
Jag har ofta tänkt på dessa ord och vad de innebär. Vad innebär det att kunna lite om mycket?
Jag har kommit fram till att det innebär att det inte finns fördjupad kunskap utan endast en
ytlig kännedom om saken. Att kunna mycket om lite är att ha fördjupad kunskap som en
plattform till vidare studier i ämnet. Funderingen som kommer är vad har jag mest nytta av?
Att till exempel läsa en dagstidning ger oss något att tala med varandra om, vi vet samma saker
liksom. Det är ju i och för sig bra men. Oj, jag tycker verkligen att detta är ett svårt ämne.
Egentligen tröttar det ut mig för ämnet är så enormt stort och svårt att greppa. Hur i all sin dar
ska jag nu kunna förklara vad jag menar?

Jo, i en tidning läser jag en liten notis om en händelse och får en ytlig inblick. Men jag kan lätt
tro att jag vet mer än jag vet. Men om jag tänker efter så vet jag ju att de få ord jag just läste
innefattar långt ifrån allt i saken. Någon har tydligen också sagt att man ska gå två år i en annan
människas skor innan man yttra sig om den personen, det handlar om att verkligen sätta sig in i.
Så kommer du frågan tillbaka, men, har vi tid?

Jag tror inte att jag kan ha allt, jag tror inte jag kommer att hinna allt, jag tror att jag är tvungna att
göra val, att välja vad jag vill lägga min tid och energi på. Och då naturligtvis så dyker nya frågor upp.

Vad mår jag bra av? Vad behöver jag?

Och då, ja då blir jag tvungen att stanna och stå still så länge att jag hinner känna efter. Men då är
den inbillade tidsbristen där igen och spökar. Ibland är jag så stressad att hela min kropp skriker
vid blotta tanken på att stå stilla om än aldrig så kort stund. Återigen ska jag göra ett val, stå still
och känna eller rusa vidare?

Just i stunden kan det kännas enklast att rusa vidare, men tänk.....vad får det för konsekvenser...
tänkt till nästa steg...det är lite skrämmande för vad kommer jag att upptäcka?

Det finns de som hämtar energi utifrån, i rushen får de energi. Det gäller dock inte för mig.
I rushen gäller det att snabbt hoppa på nästa tåg som ska lämna perrongen och nästa och
nästa och så vidare. Genom att hoppa omkring på det sättet kommer upprepade enegikickar.
Jag har ju själv provat även detta såklart, om jag inte hade provat hade jag ju inte kunnat
yttra mig i sak. Det var kortsiktigt, lite som socker, upp som en sol ner som en pannkaka, typ.
Ni vet att äta socker ger liksom en snabb uppgång som varar mycket kort och sedan kommer
en rejäl nedgång, snabbare än uppgången faktiskt. Jag tror att det finns de som helt klart mår
bra av att befinna sig i dessa tillstånd, men det gör inte jag.

Så finns det då de som hämtar energi inifrån, då behövs stillhet. Stunder när jag står stilla, men stress
gör att jag inte orkar stå stilla. Stress liksom kryper omkring i mig som någon sort övertagande
okontrollerbar främmande varelse. Jag har ofta funderat över hur jag ska göra för att kunna stå stilla
då jag inte kan finna tid att stå stilla på. Allt som måste göras går liksom runt i mitt huvud som en reprisfilm,
samma scenario om och om igen. Numera tror jag att det kommer att vara en ständig kamp även i
fortsättningen, jag lever ju i världen det får bli mitt korta konstaterande. Återigen ett viljebeslut.

Så kommer fler frågor:
Mår jag bra av Quickfix, mår jag bra av att göra sådant jag egentligen inte förstår, nej det gör jag inte.
Så om jag nu inte mår bra av det, då ska jag göra någonting åt det, eller hur!
Vem har nytta av att jag mår dåligt? Jag vet inte.
Vem har nytta av att jag mår bra? Det vet jag.

Så mitt slutkonstaterande är, Quickfix är inget för mig, jag behöver förstå. Jag finns här nu, jag vill göra
det jag gör så att det skapas goda känslor i min kropp. Jag behöver ge mig själv tid,
tid att stanna upp så att jag hinner känna. Jag behöver känna, jag behöver uppleva det jag känner.
Jag har också rätt att känna det jag känner och precis samma rättighet har alla.

Avsaknad av Quickfix är viktigt för mig, det handlar om tolerans och respekt. Det handlar om balans
i tillvaron likaväl som som på hästryggen. Det finns ingen Quickfix för att lära sig balansera, det tar tid,
det kräver fokus, vilja och det kommer att ta energi, men det kommer att ge mer än det tar, det vet jag.
Och tid ska avsättas till det jag vill göra, då har jag tid, tiden finns alltid där som en vän vid min sida.
Men jag ska göra val och jag ska fatta beslut om vad jag vill göra med min tid.

Såhär är det för mig, hur är det för dig?
Mejla mig gärna om du vill dela en tanke med mig
kraftskapanderidkonst@gmail.com

Tillbaka